elbow jom i mellanmjölkens land

Ruroken citat :D

2007-09-03T21:46:00.000+09:00

In spring, cherry blossoms by night.
In summer, the stars.
In autumn, the fullmoon.
In winter, the snow.

These are always enough to make
sake delicious.

If it tastes bad, that's proof
that there's something sick inside you.

- Hiko Seijūrō

En dröm jag hade

2007-06-29T00:48:00.000+09:00

Jag vandrar längs med en gata, det är tillsynes mitt i natten och kolsvart ute. Efter en stund tittar jag upp mot himlen och till min förvåning finner jag två enorma fullmånar hängande där en bit ifrån varandra. Den vänstra månen bli snabbt övertäckt av något, som en solförmörkelse och jag undrar vad i hela världen det kan röra sig om. Det enorma objektet som täcker över månen börjar röra på sig och jag upptäcker att det är en komet. Den ser mer ut som vår måne med en massa runda kratrar, enda skillnaden är att den inte lyser och jag kan se ytan ganska detaljerat.

Jag känner mig driven att följa den, att se den på ännu närmare håll. Jag springer in i närmsta byggnad. Det är en hög, smal och allmänt tråkig byggnad med ett skal av metall. Av någon anledning så tittar jag inte efter en hiss utan jag börjar direkt klättra uppför trapporna. Stressat och skyndsamt forsätter jag uppåt, men jag har ingen direkt aning om jag är på rätt väg.

Plötsligt möter jag någon i trappan. Hur personen ser ut hinner jag inte registrera men jag slänger ur mig ett par frågor medans jag fortsätter förbi och uppåt, så fort mina ben kan bära mig. Kan jag komma uppåt här? Har ni verkligen ett tak på den här byggnaden?!

~Fin~

........

Som vanligt när det gäller drömmar så infinner sig inget tillfredsställande avslut.

Vad skall man nu lägga i detta då? Vad skulle Freud ha sagt (förutom att Detet och Jaget förmodligen konspirerar mot Överjaget i ett försök att få det Omedvetna att ringla fram i det Förmedvetna för att sedan kunna nå Medvetandet, va?). Att jag besitter en ohälsosam attraktion till månen? Att jag har mål i livet som kanske aldrig kommer nås? Att man inte alltid vet var man är på väg och att otillfredsställande avslut är en del av livet?
Kanske all of the above, kanske inget av det.

Men om jag får gissa så tror jag att drömmen symboliserar min längtan efter att åter skåda Japans kust, och det faktum att jag snart kommer vinna på lotto.

Eller så skulle det kunna vara så att jag igår, innan jag somnade, råkade se 2 minuter av ett vänneravsnitt där Joey och Ross stod på ett tak i väntan på att få se en komet vid namn Bapstein-king...

Sov gott.

The best "thing" to come out of France since... uhm, Melissa Theuriau!

2007-06-20T06:53:00.000+09:00

l000000lcat

2007-06-20T05:34:00.000+09:00

Tidning ftL0se

Varför inte unna dig själv lite Enka!?

2007-04-27T02:12:00.000+09:00

Melodisk (på sitt eget aegvis såklart) japansk musik med rötter från 1800-talet som handlar om sake, livet, kvinnor och män, allt vad det innebär och allt däremellan klarar sig väl knappast någon utan?!

Lite Enka om dagen håller både doktorn, den jobbiga grannen samt den jobbiga grannens ännu jobbigare hund borta från staden!

Hade jag orkat så hade jag startat TAPESAEA - The Association for Promoting Enka in Sweden as an Artform to be Eternally Appreciated.

SAMURAIBAACHAN for the eternal WIN!

En solig förkylning som botas med äggsake?!

2007-04-26T23:52:00.000+09:00

Då tänkte jag få mig ett litet infall och skriva ett blogginlägg för första gången på länge, varför är det ingen som vet.

Sedan min hemkomst från Japan så är jag nu inne på min tredje förkylning och jag kan inte gnälla nog om det. Så vitt jag kommer ihåg så har jag aldrig tidigare varit förkyld såhär ofta. Hade det bara varit så att det gick över inom en vecka så kanske det inte är lönt att gnälla men det verkar som om alla virus har gått level up och måste envisas i både två och tre veckor. Hoppas såklart det inte blir så denna omgången...

Jag funderar på att testa en klassisk japansk huskur som ges både till barn och vuxna, något vid namn tamagozake. Man värmer upp lite sake, sedan blandar man upp socker och ett rått ägg vilket man sedan häller ner i den varma sake'n (en roligare japansk variant av Rocky's klassiska råa ägg?!). Jag har mina aningar om att detta är ett alldeles ypperligt sätt att förstöra precious sake på, och eftersom man inte är en japan så kan man väl inte ens få nytta av en eventuell placeboeffekt.

Som avslutning så måste jag säga att även om man är förkyld och dessutom råkar förstöra en mängd sake så får man vara glad över att solen börjar titta fram mer och mer (och ta lite värme med sig). Jag har inte varit ute idag och känner mig halvt instängd men hur som helst så ser det väldigt trevligt ut och jag vidhåller att man känner sig mycket piggare tack vare dessa strålar.

Äntligen fick jag en rubrik. Tack! Hälsningar blogginlägget Börje.

2006-12-23T14:15:00.000+09:00

Då har jag spenderat min första natt i världstaden Tokyo. Gårdagen var en väldigt lång och bitvis fysiskt slitsam dag. Till skillnad från i torsdags som var en mentalt väldigt slitsam dag, att säga adjö till folket på dartpuben och till Hiromi-sensei är något av det värsta på länge (men man får ju ta det goda med det onda eller vad man brukar säga).

Jag har träningsvärk efter att ha släpat runt mitt åbäke till resveska en hel dag igår. Att försöka hamna rätt i ett tunnelbanesystem som inte ens japanerna själva alltid förstår sig på är inte så lätt. Som tur är så finns det snälla japaner som är villiga att ge utbölingar så mycket hjälp som dem förvirrade stackarna behöver. Jag har inte sett så mycket av Tokyo än men jag fick sett ett fantastiskt tempel som låg på vägen till sakura-hostel.

Kvällen och natten igår spenderades med en hel del öl, sake och nya bekantskaper. Igår hade jag turen att kunna dricka med en amerikanska från philadelphia, en hawaian som varit här i 5 år, hans kompis som är från kanada. Sedan får jag såklart inte glömma mexikanen, en del japaner och de tre svenskarna från lund/malmö. Första svenskarna jag mött på länge och det kändes nästan lite underligt =D.

Idag kl 20:00 är det julfest, nu är klockan snart tre och det börjar bli dags för lite frukost.

Jul, nyår, Tokyo

2006-12-20T15:54:00.000+09:00

Det är ju hemskt rent vad svårt det skall vara att klämma in ett blogginlägg mellan allt som händer och inte händer. Det är dags att inse att terminen närmar sig sitt slut, idag har vi haft sista lektionen och jag borde vara i full gång med städning, packning och organisering. Mina planer är alltså att på fredag åka härifrån och sedan raka vägen till Tokyo. Där kommer jag bosätta mig på Sakura-hostel tills den 3e januari. Med andra ord så blir det både jul och nyår i Tokyo, vilket säkerligen både blir lite underligt och väldigt roligt. Den 26e anländer en del av norrmännen till samma ryokan så det blir nog prima. Ikväll så blir det avslutningsfest (den tredje i ordningen?!) tillsammans med japaner och lärare, först två timmar karaoke och sedan vet endast hotoke-sama och kami-sama vad som sker.

Sushi

2006-12-06T19:50:00.000+09:00

Det tog mig två och en halv månad men nu har jag äntligen provat sushi i Japan. Jag hängde med sushiexperten Heidi till hennes favoritställe (som för övrigt ligger 20 sekunder från dartpuben). Och vilket ställe! Enormt fin gammaldags miljö, stämningsfull musik och självklart oklanderlig service. Om man sätter sig vid "bardisken" så kommer man väldigt nära sushikockarna som efterhand placerar ut sushibitarna på din sushibräda (eller vad man skall kalla det). Önskar jag hade lite bilder eller varför inte en film att visa. Men den gången så beställde jag ingen sushi själv, endast två buteljer atsukan ;D men jag fick lov att sno en del bitar. Och nu till smaken och allt annat som kan te sig viktigt. Självklart så är jag ingen expert men jag måste säga att det var förbannat gott rent ut sagt och nigirisushin slog definitivt den vi fick i Lund (känns det som i alla fall). Priset var som väntat också lägre, runt 3-4 gånger lägre. Makisushin (seaweedrullarna) var inte på något vis dåliga, det är bara det att jag personligen gillar nigirsushi mycket mer =D. En intressant detalj är att man var tvungen att be om wasabi om man ville ha det, tydligen så är det inte många japaner själva som gillar det (för starkt) så det finns ingen mening med att det kommer med automatiskt. Jag skall definitivt gå dit igen och unna mig en lugn och god sushistund eller två, efteråt går jag kanske till det mer livliga dartstället och utmanar japaner till höger och vänster.

Annorlunda lektioner

2006-11-24T18:20:00.000+09:00

Någonsin undrat hur det känns att ha lektion inför 50 andra människor? Hmm, vad snackar Jim nu om... det har vi ju alla haft i skolan. Okej, men om jag säger såhär, ditt mål med lektionen är att lära dig japanska, närmare bestämt verbs potential form, de andra 50 personernas mål är att studera dig (!?). Jag behöver inte undra längre, jag vet!

Som jag berättat innan så har jag här hamnat i en väldigt privilegierade situation då jag för det allra mesta har "en och en" lektioner med en väldigt bra lärarinna vid namn Hashimoto Hiromi-sensei. Men på senare tid har vi haft en del besök på lektionerna. Härom veckan så kom det en japansk student till en av mina lektioner för att se hur det gick till och för att vara med.
Veckan efter det så fanns en person från Tokyo och Tokai Universitys tidning på plats och tog lite bilder (fick för mig att det mest handlade om Hiromi-sensei på någon vänster).
Och denna veckan var det dags för pricket över i:et, grädden på moset, sista spiken i kistan. Jag och hiromi-sensei skulle genomföra en helt vanlig lektion (yeah right), såsom den alltid går till. Skillnaden var bara att nu så skulle det sitta ett 40-50 tal japanska studenter bakom oss som
skulle titta och reflktera över hur det kan gå till när man lär ut japanska till en stackars utbytesstudent. Som om det inte var nog så skulle även en lärarinna vid namn Oyama-sensei (hon är den som lär norrmännen) filma hela spektaklet.

It goes without saying att jag ställde mig själv frågan varför, varför?! Och fann mig bitvis i ett ganska nervöst tillstånd. Väl där så fann jag en hel välkända japanska ansikten på plats som jag träffat/sett genom olika aktiviteter och liknande, inte för att det direkt gjorde saken så mycket bättre. Självklart så skulle jag genomföra en självintroduktion på japanska och jag skulle tro att det var min sämsta sådan hittils. Efter det så började själva lektionen och jag kunde verkligen känna de 100 ögonen bränna i nacken på mig (även om säkerligen 80% tyckte det egentligen var roliga att göra något annat än att glo på mig och hiromi-sensei). En snabb review av föregående lektion och sedan en 40 min av potential forms, dess regler och böjande av ru-verb och u-verb (tack gode gud att jag slapp adjektiven =D) och skapandes av meningar följde sedan. Efter det var det sååååååklart dags för mig att träna lite dialoger fulla med härliga och saftiga potential forms. Hela tre gånger var jag tvungen att läsa mig igenom dialogen. En gång med hiromi-sensei, sedan med en student vid Kaori-san och till sist, sittandes på "scen", med en student vid namna Ai-san. Avslutningsvis skedde en snabb review av dagens lektion och hela lektionen var nog runt 1-1.5 timmar lång. Jag fick även sitta kvar och höra några av de japanska studenternas kommentarer.

Jaha, men hur kändes det nu då? Möjligtvis kan vi här dra fram det klassiska "det som inte dödar dig gör dig starkare" ;D. Jag fick i alla fall mängder av tack från Oyama-sensei (det var hennes klass av japanska studenter) för att jag ställde upp, inte för att jag någonsin tänkte på att jag kunde säga nej. Jag fick även en del beröm, eller något sådant, för mina framsteg i det japanska språket. Hur som helst så ser jag fram emot en hel del normala lektioner i den närmaste framtiden...

Kendo

2006-11-24T17:19:00.000+09:00

Tidigare skrev jag om teceremonin som vi haft en 4-5 gånger, inom ramen för lektionerna om "kulturen" så har vi även haft en liten introduktion till kendo. Denna introduktion gavs av en herre vars namn tyvärr fallit i glömska. Hur som helst så var han en väldigt trevlig (såklart ;D) man i medelåldern och innehavare av 7e dan och jag fick känslan av att det hade varit väldigt korkat att försöka jävlas med honom, även om han skulle ha ett bambosvärd eller inte. Det högsta dan någon har just nu verkar vara 9e dan av 10 (!). Med andra ord så var han alldeles för duktig för att slänga bort en timme på personer som inte ens kan inta seizaposition utan att gnälla eller som sitter som tomma fågelholkar när den rika och fylliga förklaringen på japanska just runnit ut i sanden (okej, så illa är vi nog ändå inte...).

Kendo är en sport (vissa skulle såklart säga en livsstil) där man med ett sorts bambusvärd försöker slå på en motståndare som har en massa skydd på sig som ser ut att komma från 1200-talet. Man försöker träffa på vissa förbestämda platser, som huvudet, sidan, magen eller halsen och man skall dessutom träffa med en viss del av "svärdet" för att
det skall räknas (lekmansförklaring, ooh nej :D).

Efter en timmeslång introduktion som inkluderade lite om kendos historia och några provsvingar med "svärdet" så kan jag såklart inte uttala mig så mycket om kendo, men jag kan nog förstå charmen i att det tar så lång tid att bemästra (som så mycket annat) och självklart så handlar det om bemästring av både psyket och kroppen. Jag skulle gärna fått en introduktion till kenjutsu också men detta kommer inte att ske (möjligtvis skulle jag själv kunna ta tag i det), jag fick känslan av att kenjutsu och kendo är lite utav "fiender" då deras utveckling och filosofi verkar ha dragit åt olika håll. Det mesta vi gjorde under lektionen ledde mest till en del skratt i stället för seriös reflektion. Detta skulle kunna bero på att de flesta av övningarna gick ut på att hålla en meterlång bambukontruktion mer eller mindre rakt framför sig samtidigt som man skulle ta sig framåt på ett sätt som bäst kan liknas vid en galopperande häst (nu får ni tid till att skapa er en del, antagligen helt felaktiga ;D, mentala bilder).

Den sista delen av våra kulturlektioner består av shintoismen vilket samsas med buddhismen och är japans största innhemska religion. Vi besökte nyligen en shintoritual/festival och jag skall försöka att inte dra ut på ett inlägg om den dagen.

＿|￣|○

2006-11-16T19:06:00.000+09:00

       

                  o              o                     `.   o
  o            o            o   -. .-.-. .---. .-.,-.,-. ..-. /
   )| |  `'____\' o _____\||  `
   `' |  |-._--.|  |----.| |        o
      |o ||-.| ||,-.    || |   o
 o    |  ||_|| |/ oo\   || |
      |  || || C   ._)o || | o
     o|  || ||o|\`-/    || |      ,. o
      |  ||_|| ,'\,\    || |   _\('')
      |  ||o||/\ \ .:  o|| |    (;  .)
      |  || |(  \_\||___|| | _,.(|___)-.
      | o||_|||`-`,\)----' |   o
    o |  |   ||..|.|  o _  |-.       _.-.
  `.-.|._|_.-:|__|_|-.-' `-'.__    o
           o   '--`-`    o        -  SSt

(Aningen ihoptryckt ^_^)

Nej, se det snöar (läs: blaskar), nej se det snöar, det var väl roligt... blähäää!

Hade jag hittat ascii art som visade en Jim som kommer hem från affären och ser ut som en halvdränkt katt så hade jag delat med mig av den i stället.
Låt oss alla ha en trevlig vinter, kanpai (skål)! ;D

PS. Alla norrmän gör bakåtvolter och ylar som indianer i bästa vilda västernstil nu när dem får se sin älskade snö.

PS². Skojar bara, säkert, honestly, jag svär (hoppas ingen norrman läser denna blogg).

norge ftw! ~<:D-Z-<

Födelsedag

2006-11-01T23:43:00.000+09:00

Då lider födelsedagen mot sitt slut, i alla fall i japan =D, man börjar sitt 24e år (=D) i Sapporo, vem trodde det vid denna tiden förra året?! Inte jag i alla fall...

Eftersom vi har två stora prov i morgon så har det blivit en hel del studier idag (även om idag var en ledig skoldag) men i helgen (som är en långhelg för oss eftersom det inte är någon skola på fredag) så blir det nog besök på dartpuben och jag hade även tänkt testa ett kebabställe som jag hört talas om. En riktigt god kebab är något jag suktar efter här. På söndag har dartpuben sin house tournament som jag kanske skall ställa upp i, jag har inte riktigt bestämt mig än men det är nog en rolig grej om man inte tar det så seriöst. Förra helgen så var jag med i en liten parturnering, det var jag och en japan som kallas Marimo-san, han är jäkligt trevlig (kanske är han en salaryman, han har alltid "sådana" kläder på sig) och jag har kastat en hel del med honom. Tyvärr så vann vi inte alltför mycket, endast en match av tre och gick således inte till finalspel, men vi var nära i tell you!! ;D

Norrmännen gav mig en jäkligt najs present som gjorde mig smått lyrisk, det är en liten magnetisk darttavla som nu hänger så fint i mitt rum. Nu slipper jag den mesta av dartabstinensen mellan pubbesöken =D. Det roliga är att den faktiskt funkar, det är första gången jag stöter på en sådan typ av tavla som faktiskt kan kastas på, thats japan for you!

Nu skall jag försöka trycka in lite mer kanji och grammatik i huvudet.

Teceremoni

2006-10-31T15:40:00.000+09:00

Förutom lektioner i det japanska språket så har vi även en del lektioner som kan sägas gälla den japanska kulturen. Teceremoniklasserna (även om de japanska studenterna kanske inte förstår nödvändigheten när man säger att vi har sådana klasser) är en sådan och vi har hittills haft 4 (tror jag) stycken och skall i all fall ha minst en till.

En teceremoni består av flera moment och alla dessa har ett väldigt strikt schema av saker som skall göras i rätt ordning (vilket såklart inte är det enklaste att komma ihåg alltid). Det första momentet är att ta sig in rummet där man sedan kommer utföra dem andra momenten. För att ta sig in på rätt sätt så måste man (med reservationer för eventuella glömda och/eller felplacerade steg):

Tvätta händerna och munnen och bli tilldelad en liten solfjäder som man sedan släpar runt på (ihopfälld) och som vi inte direkt använt till något någon gång, men det kanske kommer.
Sätta sig precis utanför tröskeln för att sedan släpa (kanske inte är rätt ord ;D) sig in på knäna, vända sig åt ett förbestämt håll och buga.
Gå fram (självklart så måste man gå på ett visst sätt, med små steg och händerna framför sig vid låren) till en skrift som hänger på väggen. Sätta sig ner och buga mot den, vända sig mot blommorna och beundra (som i glo på) dem intensivt, sedan vända sig mot skriften igen.
Efter det så reser man sig och går en vis väg genom rummet (tatamimattorna som utgör golvet verkar bilda något utav en osynlig labyrint man får passa sig för) och ta sig fram till det område där teet tillbereds. Man sätter sig där och beundrar intensivt alla mojänger som krävs för att tillbereda teet.
Efter allt detta så får man gå och sätta sig på sin plats.

Andra moment inkluderar att hänga upp den ovan nämda skriften och även att klippa till och sätta fram blommorna. Efter detta så brukar det serveras någon form av kaka, antingen "torrkaka" eller en inte lika så torr variant. Vissa av dem smakar ganska gott, speciellt en som smakade som de där "käxen" med sesamfrön som man kunde köpa på Alhumidis en gång i tiden :D. Medans andra inte direkt smakar något eller är alldeles för söta. Efter kakorna så har vi kommit fram till teet, som ni säkert förstår nu så skall det tillberedas på ett speciellt sätt med en hel del steg inblandat. Man kan självklart inte heller dricka teet rakt upp och ner, först måste man säga ett par japanska fraser, vrida på skålen ett par gånger åt ett håll, dricka, vrida tillbaka, sätta ner, beundra, beundra lite till och sedan är man nog nästan klar.

Vad tycker jag då om allt detta? Först och främst så kan jag säga att själva det gröna teet som serveras under ceremonin (efter 239238 moment då alltså) smakar mycket bättre än vad jag någonsin trodde det skulle göra och jag har inga som helst problem med det. Jag är även glad över att ha fått chansen att se hur det går till och vara delaktig, men det börjar nästan bli nog nu. Skälet till detta är att lektionerna är alldeles för långa och att det komiska i att se alla vrida sig av bensmärta helt enkelt börjar avta.

Så här trött var jag på bussen idag...

2006-10-17T02:25:00.000+09:00

Mer dart, en köttöverdos och ett hembesök.

2006-10-15T21:21:00.000+09:00

Det har såklart hänt en del grejor, intressanta och mindre intressanta, sedan jag skrev mitt senaste inlägg men av någon anledning så har jag varit lite dålig på att blogga ett tag nu. Men här kommer i alla fall ett nytt inlägg om min helg och lite andra grejor.

I fredags så åkte jag in till sapporo city och dartpuben igen, var nog mitt 5-6 besök där nu och jag börjar känna mig som en riktig stammis (yes, jag svär att jag inte bara lirar dart och dricker öl, jag pluggar också!). För varje gång jag går dit så blir det bara roligare och roligare. Kan delvis bero på att jag kastat en hel del väldigt bra dart de senaste gångerna ;D, men också för att jag börjar bli riktigt bekant med en del av personalen och kunderna som finns där. Det är en väldigt bra atmosfär och jag lirar en del dart med personalen och med nytt (väldigt trevligt) folk för varje gång jag kommer dit känns det som. Ett pubklimat som jag inte direkt kan säga att jag upplever i Sverige särskilt ofta (om någonsin).

Även om jag inte varit ute på någon hardcore nattklubb än, och kommer nog inte leta mig till någon sådan heller, så kan jag säga att på mat/dryckesställen, barer och karaokeställen, än har att uppleva något som helst negativt i form av service, personal eller människor som är aggressiva och liknande. Inga uppbiffade "vakter" med gula jackor som bara väntar på det trubbel man så ofta upplever, inga kunder som verkar gå ut och dricka för att sedan känna att dem har en anledning till att argsint närma sig andra människor eller uttala ett par onödiga kommentarer om det ena eller det andra. Detta vet de flesta av oss att man upplever när "man" går ut i Sverige, även om det t ex är Ystad det handlar om. Jag upplever heller inte att utlänningar (såsom mig själv) på något vis behandlas negativt, tvärtom så är de allra flesta japaner enormt trevliga och det är antagligen troligare att det känns som man hamnat i centrum än något annat.

Sjävklart så finns det en hel del skit där ute en fredag eller lördagkväll i Japan också och möjligtvis så är min analys av det mesta åt helsike fel (pga av just mig själv eller liknande) och jag kan dessutom endast sträcka mig till Sapporo och inte t ex Tokyo eftersom jag inte har varit där. Men det är så det känns iaf och det känns bra. Så... tillbaks till min helg...

Idag (söndag) så var det bestämt att de av oss utbytesstudenter som ville skulle ha BBQ tillsammans med en del av de japanska studenterna i en park vid namn Monami. Det var helt klart en rolig grej och vi fick fint väder som tur var, kan säga att jag har antagligen ätit runt 26 kilo kött idag. En av köttsorterna var enormt god med lagom fett och härlig grillsmak, sedan fanns där också fårkött som också var gott men nästan lite för fett. Den sista "köttsorten" jag sätter mitt betyg på var gris(trodde dem iaf)tarmar(?!), det var antagligen det segaste köttet jag någonsin tuggat på och jag fann det nästan omöjligt att få ner, det blev bara en bit sådant för min del ;D.

BBQ höll på från 12:00-16:00, efter det så gick jag, Jens, Heidi och Elisabeth hem till Taku (väldigt schysst japansk student jag haft en del kontakt med). Där tryckte vi in oss i hans lilla enrummare och tog det mest lugnt (alla var så jäkla mätta ändå så). Det lirades en del Playstation 2 och jag kollade igenom Takus mangakollektion och liknande.
Det bjöds också på lite sake för den som kände för det (OH YES!) och ett par rökta hela regnbågsforeller, vilka man kan käka som snack (doppas lite i majonäs om man har lust) till öl, sake och liknande. Taku och hans pappa hade rökt dessa själv och jag måste säga att det var riktigt gott och jag har inget emot att käka det som snack igen. Det känns som det enda jag gjort de senaste 24 timmarna är att äta och dricka, dricka och äta och det låter kanske inte så dumt? ;D Jag tog en hel del bilder under BBQ och även hemma hos Taku så jag kommer att ladda upp ett par snart.

Imorgon så har vi skolutflykt, något som jag nog kommer skriva ett inlägg om senare. På tisdag har jag mitt första stora kanjitest och senare på dagen skall vi se hur kendo går till.

Jag drack, jag sjöng, jag segrade(?)

2006-10-03T12:03:00.000+09:00

Då kan jag äntligen berätta lite om den första riktiga utekvällen vilket blev i lördags. Jag är och var fortfarande förkyld men kunde knappast slopa en kväll på stan. Vips så blev det bestämt att vi skulle gå på karaoke och jag kan ju direkt erkänna att jag var lite tveksam.

Men...

För det första så har många karaokeställen något som kallas "nomihodai" vilket står för "drick så mycket du vill". Detta innebär att man betalade runt 300 kr för en kväll/natt och under den tiden man var där så fick man dricka så mycket man ville (ja, galet). Inte nog med det, i stadiga intervaller så bar dem in ny öl och annan dricka utan att man hade frågat om det och det spelade ingen roll om man druckit upp eller inte. OBS! Ni behöver inte tro mig om ni inte vill, kom hit och testa! ;D

Ännu ett plus var att jag upptäckte att baren som låg precis bredvid karaokestället heter Darts pub och precis som namnet avslöjar så fanns det massa (elektroniska) darttavlor som man kunde lira på (för 7 kr rundan). Dessutom så var där tre universitetskillar varav två skötte puben som var riktigt schyssta och vi fick stanna kvar timmar efter egentlig stängningsdags. Dit måste jag verkligen igen...

Men vad som kanske är mest intressant just nu, om något av detta faktiskt är intressant, är huruvida jag sjöng eller inte =D Några bild (ellr jo, men inte från en kamera jag har) eller videobevis finns inte så jag kan egentligen säga vad jag vill men JA, jag sjöng faktiskt. Moahahaha på er som inte fick se det ;D Jag skrålade fram, i antagligen riktigt jävlig ton, sådant som ring of fire, creedence, la bamba och life is like a boat. Och det var riktigt jäkla roligt...

Jag har precis avslutat ännu en privatlektion (jag känner mig väldigt privilegierad), idag var en väldigt intressant lektion där jag mestadels fick pröva på kalligrafi (för att på så vis lära mig skriva ordentligt). Sen fick jag en massa läxor som skall göras till torsdag. Lite senare idag är det dags för teceremoni och möte med mentorer, på fredag är det officiell välkomstfest för oss så det blir antagligen lite mer utegående då. Har en del bilder från en fieldtrip vi gjorde i förra veckan, där vi besökte Asahikawa campus och gick på zoo, kanske inte är så intressant men laddar nog upp nån dölli pingvin eller tiger.

Första skoldagen

2006-09-26T14:11:00.000+09:00

Då var första skoldagen ur världen. Den bestod av en lektion från 09:10-12:20 vilken gick ut på att presentera sig själv och berätta olika saker om sig själv på japanska. För läraren gick den med andra ord ut på att få någon koll på hur bra vårt uttal är.

Jag tror att jag klarade mig helt okej även om jag, iaf denna gången, var tillsammans med dem som redan läst japanska i ett år. I morgon får jag troligtvis reda på mer när det gäller mina individuella studier och schemat till den bok jag skall använda och liknande.

Har precis spelat lite basket och är alltså en ledig resten av dagen, det blir nog bland annat att kika lite i min bok och läsa manga. Det tar frustrerande lång tid att läsa en liten mangasida (jobbigt när man är angelägen att få reda på hur storyn utvecklar sig ;D). Och bara för att man lyckats uttala orden betyder det ju inte att man vet vad som menas med dem, men det är väl det som kallas övning (som förhoppningsvis efterföljs av färdighet).

Alien monsters from outer Sapporo.

2006-09-25T14:50:00.000+09:00

Varje gång jag öppnar mitt fönster så faller det ner en skvadron av bruna aliens, ungefär två centimeter stora med antenner och ett skal hårt som pansar (vilket dem försöker använda för att studsa in i mitt rum). Jag försökte ta en bild på dem men dem verkar sända ut någon sorts signaler som gör att kameran ständigt är ur fokus!

Jag har dragit slutsatsen att dem försöker infiltrera hela skolan genom mitt fönster och kommer således i fortsättningen att försöka ha det stängt. Jag ber er alla också att hålla ögonen öppna, kanske kommer det väldigt snart rapporter om deras existens i Sverige.

All heil Murai-sama!

2006-09-23T01:02:00.000+09:00

Om träffa skolans kansler var intressant så var det ingenting emot den allsmäktiga Murai-sama (-sama är en ändelse som visar stor respekt för personen i fråga).
Bäst jag tar detta från början...

Innan idag så bestämde jag mig för att åka in till Sapporo för att köpa den bok jag skall använda när jag lär mig japanska, vilket jag gjorde utan några större fadäser (blev glad att se hur boken var runt 400 kr billigare än vad den någonsin skulle vara i Sverige). Kan lika bra säga att jag råkade köpa lite mer manga, jag var ju trotts allt tvungen att komplettera min WORST samling med vol 4-6, så nu har jag ännu fler böcker jag knappt kan läsa. Hur som helst... sagan om den allsmäktiga Murai-sama börjar samtidigt som min dag i Sapporo slutar. På väg hem med bussen så fick jag ett plötsligt hjärnsläpp, kanske berodde det på att jag är korkad, kanske på att sätet var så litet att det ströp min blodcirkulation (ja, t o m litet för mig). Hur det än var så fann jag mig ha gått av bussen ungefär 14 hållplatser för tidigt och kunde inte annat än att med ett dumt uttryck över ansiktet titta upp mot det berg jag nu var tvungen att bestiga för
att nå skolan.

Men jag fann mig snabbt i min situation och alla vet vi ju hur vänliga japaner är så det var bara att fråga kassören i närmsta affär efter vägen. Problemet var bara att han gav mig ett förvånande svar när han sa att jag skulle gå tillbaks samma väg igen och sedan svänga vänster vid 567e (eller liknande) korsningen... eller höger, eller var det kanske vid rödljusen? Aningen förvirrad började jag dock att stappla mot det utpekade hållet, men jag förstod snabbt att detta inte skulle hålla och det är här som den vördnadsvärda Murai-sama gör entré.
Stapplandes och förvirrad gick jag framåt i mörkret (kl var runt 21-22), då uppenbarade sig en liten mörk siluett med en ännu mindre cykel vid sidan om sig. Great! tänkte jag, nu kanske jag kan få bekräftat mina tidigare instruktioner (ibland får man mer än vad man förväntar sig).
"Tokai Daigakuen wa doko desu ka?" (vet du var tokai universitet ligger?) frågade jag aningen anfådd. Den lilla damen i 50års åldern avvaktar lite, jag antar att hon spelade upp scenariot i huvudet och insåg att en förvirrad utlänning som jag (som inte ens vet när han skall gå av bussen) aldrig skulle komma dit på egen hand. "Utbytesstudent vilse i bergen, skallgång påbörjad 08:00 i morse" såg hon kanske framför sig på löpsedlarna.
"Följ efter mig, det är ganska långt" får jag veta.
Okej tänker jag, jag får följa henne en bit och sedan pekar hon ut vägen till mig. "Vi skall bara hem till mig först, jag måste lämna av mina varor" säger hon sen. Det visar sig att hon har fått punka på sin cykel och måste nu leda den hela vägen hem. Självklart erbjuder jag mig att hjälpa till men hon sa att hon klarade det själv och det skall gudarna veta att hon gjorde, jag fick kämpa som ett djur för att hänga med i hennes tempo (jag antar att ens benstryka förbättras en del om man bor på ett berg mest hela tiden).

Här befinner jag mig alltså plötsligt gåendes bredvid en dam som inte kan ett ord engelska, men som tur var så kan jag efter alla mina år av animestuderande förstå 98% av allt hon säger. Och även svara ganska bra på enklare frågor och påståenden (hon berömde mig för detta, jag försökte vara lite japansk och spela(?) ödmjuk) ;D Efter en 20-25 min vandrande så kommer vi fram till hennes hus, jag väntar utanför medan jag hör henne dundra fram ett "tadaima!" (jag är hemma igen!), lämna av varorna och sedan "chotto sanpo ni ikimasu!" (jag skall ta en liten promenad!). Ut kommer hon igen och kassen med varor har nu bytts ut mot en liten hund som får hänga med på resten av äventyret. Vandringen tar oss högre upp på berget och det dröjer inte länge innan jag kan se universitet skymta fram där uppe någonstans. Runt 20 min till har gått innan jag får syn på den välkända 7eleven och äntligen kan försäkra henne om att jag hittar tillbaks själv nu. Jag tackar så väldigt, bugar och ser henne pinna iväg i mörkret med en liten hund i famnen innan jag fortsätter upp mot skolan.

Jag har bara en sak att säga om detta... tack gode gud att jag gick av vid fel hållplats! Detta var ett fantastiskt möte som jag inte under några omständigheter skulle vilja ha ogjort, inte nog med att jag fick en bra promenad, jag fick även träna japanska på kanske det bästa sättet, med en liten dam vid namn Murai-sama.

Ankomst och introduktion

2006-09-21T15:47:00.000+09:00

Efter en natt på flygplatshotell i Chitose så lyckades jag igår att ta mig till skolan från hotellet och sapporo city. Självklart så blev jag väldigt väl mottagen och fick berättat för mig att många hade varit oroliga över min ankomst tack vare en tyfon som hade härjat runt en del. Skolan ligger en bra bit ifrån själva sapporo city så jag tog en taxi dit men det man gör annars från skolan är att först ta bussen till tunnelbanestationen och sedan tåg till sapporo. Klassen kommer bestå av 11 st norrmän och norskor som redan har gått ett år i samma klass på universitet i Oslo, så dem känner alltså varandra bra vid det här laget, och sedan kommer jag in i bilden då såklart. Det är alltså en ganska lustig sammankomst då dem även har läst ett helt år mer japanska än mig (jag ligger på smidiga 0 år). Tack vare detta märker jag att lärare och vissa andra nog är lite oroliga för min anpassning. Hur det skall fixas med undervisningen och liknande återstår att se då vi i morgon har individuellt möte med lärarna. Hur det än blir så är gruppen från norge väldigt trevliga men jag skulle ljuga om jag säger att språkskillnaden inte innebär något. Sålänge jag pratar face to face med någon av dem så är det ganska okej men annars är det kört (kanske slutar med att jag lär mig lika mycket norska som japanska).

Ett par timmar efter jag kommit hit så blev jag bjuden med in till Sapporo av fem av norrmännen. Man märker direkt att tunnelbanan är något livsviktigt i Japan och det är kanske därför som dem hittat en av dem bästa sätten att sysselsätta sig på när man åker, nämligen att blunda och låta sig invaggas av tågets rörelser i en högst tillfällig men säkerligen, för japaner med dera tempo, välbehövlig vila. Väl i Sapporo så blev det en hel del vandring och som tur så hade och har vi strålande väder (men riktigt kyligt om kvällarna). Hittade bland annat en affär med runt 4-5 våningar som nog hade det mesta man kunde tänka sig, elektronik, spel, musik, mat, allt till hemmet osv. Dem hade även en sektion med begagnad manga och jag råkade visst köpa 11 böcker av bara farten (fast jag knappt kan läsa dem för fem öre.. än..). När jag väl samlat ihop mod nog för att fråga han bakom disken om dem hade WORST så letade han fram dem på ett sådant exalterat och hjälpsamt sätt att jag knappast kunde göra annat än att köpa dem. Jag köpte alltså WORST vol 7-15, vol 1 av QP, vol 1 av Hey! och vol 1 av CROWS, alla av samma mangaka. För dessa 12 böcker i alldeles utmärkt skick fick jag betala runt 220 SKR (omfg), och då var dessa ändå på den dyra sektionen för runt 250YEN, där fanns även för neremot 100-150YEN. Sapporo var som väntat en väldigt livlig stad med många intressanta affärer och stadsmiljöer, finns säkerligen väldigt mycket att upptäcka av den. Besöket i Sapporo rundades av med en öl på en resturang med balinesisk mat (där dem inte riktigt verkade gilla att vi inte käkade något). Efter lite shopping i en av mataffärerna på hemvägen så var jag rejält mör när jag kom tillbaks.

Idag hade vi introduktion och en rundtur på skolan från kl 10-14, det blev mycket information men min största undran just nu är hur mitt läsande skall läggas upp jämfört med dem andras, vilket jag alltså förhoppningsvis får reda på i morgon. Mötet med skolans kansler (mer eller mindre högsta hönset) var ett av dem mest intressanta idag, det var en trevlig man med ett väldigt stort kontor med balkong vilken bjud på en fantastisk utsikt. Han var inte alls så stel som man kanske skulle kunna tro. Han berättade ganska utförligt om alla hans projekt och hans tre företag inom foodresearch och produktion. Enligt hans beskrivningar så måste han vara en väldigt ramgångsrik och upptagen man, som även han uttryckte sin tidigare oro över min ankomst. Jag tog ett par foton med honom så kanske dyker han upp på internet nån gång. Avslutningsvis (får ursäkta längden på inläggen =) så har jag lagt upp några bilder på skolan, mitt rum och naturen/utsikten som kan ses här uppifrån. För att se bilderna klicka här.

Far å flyg

2006-09-20T23:01:00.000+09:00

Mina tre flygresor måste jag säga hade både sina positiva och negativa element, som väntat. Det var länge sedan jag flög sist och då endast till Stockholm. Men jag kan iaf säga att jag varken har några fysiska eller psykologiska besvär med att flyga (förutom stela axlar och nacke). Ett av dem bästa sakerna är ju utsikten, speciellt när planet lyfter och landar, fullkomligt spektakulärt. Man får en känsla av att man lika gärna skulle kunna vara gud... visspa till ett moln där eller varför inte lyfta upp en bit av Danmark och ta en tugga. Att gå ner över London var en riktig upplevelse tyckte jag, Danmark från ovan var också intressant. När jag tittade mot marken påväg till Tokyo så blev jag förvånad över den mängd av små jordplättar som ofta såg ut att vara inbäddade bland husen, som om varje hus hade sin egen plätt där dem kunde odla lite potatis eller varför inte ris. Att se hur vägar, natur och byggnader alla bildar sina mönster kan uppskattas om man har lust och säkerligen också analyseras om man känner för det.

Men nog med det positiva hippiebabblet, nu skall det gnällas. För det första så måste jag säga att jag inte alls kan förstå varför man måste flyga till London för att sedan vända på klacken och åka över Sverige igen för att sedan ta sig till Japan. För det andra så är en flygresa på 11 timmar inte är så himla rolig hela tiden, vilket kanske är förståeligt, speciellt efter heathrows sanslösa security-check köer som gjorde att jag tvivlade om jag skulle hinna med flyget över huvud taget. På planet fann jag det svårt och sova, svårt med aptiten, svårt att röra mig. Jag kan verkligen inte förstå varför ett sådant monstruöst flygplan som en Boeing 707 inte kan ge människor den där lilla extra platsen som krävs för att man skall kunna ta sig ut från sin stol utan att alla i hela flygplanet måste sucka till, resa på sig och gå ut i gången. När man som jag har fönsterplats och två brittiska pensionärer bredvid sig, som dessutom verkar ha svårt att röra sig utan att smärtan syns i deras ansikte... då tror jag man håller sig lite extra länge innan man går på toa, jag vet jag gjorde iaf (vilket självklart inte har något med dessa pensionärer eller pensionärer i allmänhet att göra). Saken blir inte bättre av att man för att komma till sin plats måste gå igenom förstaklass sektionen, är det bara för att j*vlas eller? Så att man sedan kan sitta inträngd som en sardin och föreställa sig hur dem joggar runt på sina 14 kvadratmeter medan de intravenöst får i sig kaviar uppblandat med champagne.

Detta till trots så har jag verkligen inte utvecklat något agg mot flygmaskiner (men kanske mot fönsterplatsernas nackdelar), tvärtom så måste jag såklart säga att inget kan slå ett flygplan när det gäller att ta sig från punkt A till B. Iaf inte förens vi har uppfunnit en teleportmaskin där man i väntan på att ens molekyler skall lösas upp får så mycket benutrymme så man kan passera en pensionär eller två.

Tokyo

2006-09-19T12:18:00.000+09:00

Jag befinner mig just vid en Internet Kiosk pa narita flygplats i Tokyo. Klockan ar 12:15, det ar stralande sol och 31 grader varmt. Har precis avnjutit en underbar ol utanfor terminalen och kan inte saga att jag har sa mycket att klaga pa.

Jag ar dock trott som jag vet inte vad och har ungefar 6 timmar att ta dod pa innan mitt flyg till Sapporo gar, blir kanske en ol till, lasa lite bok och k'a'ka nagon mat pa airport mall.

Da var detta forsta livstecknet avklarat, tankte jag skulle aterkomma senare med hur flygturerna och liknande var.