Kendo

Tidigare skrev jag om teceremonin som vi haft en 4-5 gånger, inom ramen för lektionerna om "kulturen" så har vi även haft en liten introduktion till kendo. Denna introduktion gavs av en herre vars namn tyvärr fallit i glömska. Hur som helst så var han en väldigt trevlig (såklart ;D) man i medelåldern och innehavare av 7e dan och jag fick känslan av att det hade varit väldigt korkat att försöka jävlas med honom, även om han skulle ha ett bambosvärd eller inte. Det högsta dan någon har just nu verkar vara 9e dan av 10 (!). Med andra ord så var han alldeles för duktig för att slänga bort en timme på personer som inte ens kan inta seizaposition utan att gnälla eller som sitter som tomma fågelholkar när den rika och fylliga förklaringen på japanska just runnit ut i sanden (okej, så illa är vi nog ändå inte...).

Kendo är en sport (vissa skulle såklart säga en livsstil) där man med ett sorts bambusvärd försöker slå på en motståndare som har en massa skydd på sig som ser ut att komma från 1200-talet. Man försöker träffa på vissa förbestämda platser, som huvudet, sidan, magen eller halsen och man skall dessutom träffa med en viss del av "svärdet" för att
det skall räknas (lekmansförklaring, ooh nej :D).

Efter en timmeslång introduktion som inkluderade lite om kendos historia och några provsvingar med "svärdet" så kan jag såklart inte uttala mig så mycket om kendo, men jag kan nog förstå charmen i att det tar så lång tid att bemästra (som så mycket annat) och självklart så handlar det om bemästring av både psyket och kroppen. Jag skulle gärna fått en introduktion till kenjutsu också men detta kommer inte att ske (möjligtvis skulle jag själv kunna ta tag i det), jag fick känslan av att kenjutsu och kendo är lite utav "fiender" då deras utveckling och filosofi verkar ha dragit åt olika håll. Det mesta vi gjorde under lektionen ledde mest till en del skratt i stället för seriös reflektion. Detta skulle kunna bero på att de flesta av övningarna gick ut på att hålla en meterlång bambukontruktion mer eller mindre rakt framför sig samtidigt som man skulle ta sig framåt på ett sätt som bäst kan liknas vid en galopperande häst (nu får ni tid till att skapa er en del, antagligen helt felaktiga ;D, mentala bilder).

Den sista delen av våra kulturlektioner består av shintoismen vilket samsas med buddhismen och är japans största innhemska religion. Vi besökte nyligen en shintoritual/festival och jag skall försöka att inte dra ut på ett inlägg om den dagen.

skrivet av elbow jom @ 5:19 em,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Home