Annorlunda lektioner
fredag, november 24, 2006
Någonsin undrat hur det känns att ha lektion inför 50 andra människor? Hmm, vad snackar Jim nu om... det har vi ju alla haft i skolan. Okej, men om jag säger såhär, ditt mål med lektionen är att lära dig japanska, närmare bestämt verbs potential form, de andra 50 personernas mål är att studera dig (!?). Jag behöver inte undra längre, jag vet!
Som jag berättat innan så har jag här hamnat i en väldigt privilegierade situation då jag för det allra mesta har "en och en" lektioner med en väldigt bra lärarinna vid namn Hashimoto Hiromi-sensei. Men på senare tid har vi haft en del besök på lektionerna. Härom veckan så kom det en japansk student till en av mina lektioner för att se hur det gick till och för att vara med.
Veckan efter det så fanns en person från Tokyo och Tokai Universitys tidning på plats och tog lite bilder (fick för mig att det mest handlade om Hiromi-sensei på någon vänster).
Och denna veckan var det dags för pricket över i:et, grädden på moset, sista spiken i kistan. Jag och hiromi-sensei skulle genomföra en helt vanlig lektion (yeah right), såsom den alltid går till. Skillnaden var bara att nu så skulle det sitta ett 40-50 tal japanska studenter bakom oss som
skulle titta och reflktera över hur det kan gå till när man lär ut japanska till en stackars utbytesstudent. Som om det inte var nog så skulle även en lärarinna vid namn Oyama-sensei (hon är den som lär norrmännen) filma hela spektaklet.
It goes without saying att jag ställde mig själv frågan varför, varför?! Och fann mig bitvis i ett ganska nervöst tillstånd. Väl där så fann jag en hel välkända japanska ansikten på plats som jag träffat/sett genom olika aktiviteter och liknande, inte för att det direkt gjorde saken så mycket bättre. Självklart så skulle jag genomföra en självintroduktion på japanska och jag skulle tro att det var min sämsta sådan hittils. Efter det så började själva lektionen och jag kunde verkligen känna de 100 ögonen bränna i nacken på mig (även om säkerligen 80% tyckte det egentligen var roliga att göra något annat än att glo på mig och hiromi-sensei). En snabb review av föregående lektion och sedan en 40 min av potential forms, dess regler och böjande av ru-verb och u-verb (tack gode gud att jag slapp adjektiven =D) och skapandes av meningar följde sedan. Efter det var det sååååååklart dags för mig att träna lite dialoger fulla med härliga och saftiga potential forms. Hela tre gånger var jag tvungen att läsa mig igenom dialogen. En gång med hiromi-sensei, sedan med en student vid Kaori-san och till sist, sittandes på "scen", med en student vid namna Ai-san. Avslutningsvis skedde en snabb review av dagens lektion och hela lektionen var nog runt 1-1.5 timmar lång. Jag fick även sitta kvar och höra några av de japanska studenternas kommentarer.
Jaha, men hur kändes det nu då? Möjligtvis kan vi här dra fram det klassiska "det som inte dödar dig gör dig starkare" ;D. Jag fick i alla fall mängder av tack från Oyama-sensei (det var hennes klass av japanska studenter) för att jag ställde upp, inte för att jag någonsin tänkte på att jag kunde säga nej. Jag fick även en del beröm, eller något sådant, för mina framsteg i det japanska språket. Hur som helst så ser jag fram emot en hel del normala lektioner i den närmaste framtiden...
skrivet av elbow jom @ 6:20 em,
3 kommentarer:
-
At 12/01/2006 3:00 fm,
sa...
-
yeah kan förstå att det kändes nervöst. själv hade jag tyckt det var en omöjligt task nästan. men du fick iaf en stjärna i kanten o kan väl unna dig en extra öl på dartpuben next tajm.
-
At 12/04/2006 12:20 em,
sa...
-
Uwa~
Låter minst sagt som en påfrestande situation, men ja, man kan väl inte säga nej även om man skulle vilja och kanske får egentligen.
Bara att bita i det sura äpplet and move on i take it ;D
Men väger man det mot all teh good times så är det inget att hänga upp sig på direkt om jag nu ska tro allt gott du sagt om din lilla visit i japan xD -
At 12/30/2006 10:36 em,
sa...
-
strongt!Jim
