elbow jom i mellanmjölkens land: Far å flyg

Far å flyg
onsdag, september 20, 2006

Mina tre flygresor måste jag säga hade både sina positiva och negativa element, som väntat. Det var länge sedan jag flög sist och då endast till Stockholm. Men jag kan iaf säga att jag varken har några fysiska eller psykologiska besvär med att flyga (förutom stela axlar och nacke). Ett av dem bästa sakerna är ju utsikten, speciellt när planet lyfter och landar, fullkomligt spektakulärt. Man får en känsla av att man lika gärna skulle kunna vara gud... visspa till ett moln där eller varför inte lyfta upp en bit av Danmark och ta en tugga. Att gå ner över London var en riktig upplevelse tyckte jag, Danmark från ovan var också intressant. När jag tittade mot marken påväg till Tokyo så blev jag förvånad över den mängd av små jordplättar som ofta såg ut att vara inbäddade bland husen, som om varje hus hade sin egen plätt där dem kunde odla lite potatis eller varför inte ris. Att se hur vägar, natur och byggnader alla bildar sina mönster kan uppskattas om man har lust och säkerligen också analyseras om man känner för det.

Men nog med det positiva hippiebabblet, nu skall det gnällas. För det första så måste jag säga att jag inte alls kan förstå varför man måste flyga till London för att sedan vända på klacken och åka över Sverige igen för att sedan ta sig till Japan. För det andra så är en flygresa på 11 timmar inte är så himla rolig hela tiden, vilket kanske är förståeligt, speciellt efter heathrows sanslösa security-check köer som gjorde att jag tvivlade om jag skulle hinna med flyget över huvud taget. På planet fann jag det svårt och sova, svårt med aptiten, svårt att röra mig. Jag kan verkligen inte förstå varför ett sådant monstruöst flygplan som en Boeing 707 inte kan ge människor den där lilla extra platsen som krävs för att man skall kunna ta sig ut från sin stol utan att alla i hela flygplanet måste sucka till, resa på sig och gå ut i gången. När man som jag har fönsterplats och två brittiska pensionärer bredvid sig, som dessutom verkar ha svårt att röra sig utan att smärtan syns i deras ansikte... då tror jag man håller sig lite extra länge innan man går på toa, jag vet jag gjorde iaf (vilket självklart inte har något med dessa pensionärer eller pensionärer i allmänhet att göra). Saken blir inte bättre av att man för att komma till sin plats måste gå igenom förstaklass sektionen, är det bara för att j*vlas eller? Så att man sedan kan sitta inträngd som en sardin och föreställa sig hur dem joggar runt på sina 14 kvadratmeter medan de intravenöst får i sig kaviar uppblandat med champagne.

Detta till trots så har jag verkligen inte utvecklat något agg mot flygmaskiner (men kanske mot fönsterplatsernas nackdelar), tvärtom så måste jag såklart säga att inget kan slå ett flygplan när det gäller att ta sig från punkt A till B. Iaf inte förens vi har uppfunnit en teleportmaskin där man i väntan på att ens molekyler skall lösas upp får så mycket benutrymme så man kan passera en pensionär eller två.

skrivet av elbow jom @ 11:01 em,